ordrans värde.36 �ven borgensåtaganden kan dock vara belopps-Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 305 och Walin m fl, Panträtt s 77.Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 305. Se även NJA 1925 s 80.25 Walin m fl, Panträtt s 77.26 Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 190 och Millqvist, Tredjemanspant och skuldsanering s 168.27 Se vidare om pantsättning av aktiebrev och aktier i not 181.28 Walin m fl, Panträtt s 78. För pant i fast egendom, se 6 kap JB.29 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304.30 Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 189 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspants 304.31 Smith, GR III s 100.32 Walin m fl, Panträtt s 258.33 Se 10:89 HB. Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 31.34 Jfr Lennander, Kredit och säkerhet s 98.35 Millqvist, Sakrättens grunder s 197.36 Lindskog, Betalning s 198, Millqvist, Tredjemanspant och skuldsanering s 168 och Smith, GR III s 99. Seäven NJA 2000 s 667, s 678.23247begränsade.37 Mellan sådana beloppsbegränsade borgensåtaganden och tredjemanspantenfinns det därmed betydande likheter.38 Flera författare menar också att borgensregler skatillämpas på tredjemanspant. Enligt Smith uppvisar borgen och tredjemanspant stora likheternär syftet med tredjemanspanten är en garanti, d v s då tredjeman ställer sin egendom i pantför huvudgäldenärens skuld. Detta ställs mot fallen då t ex huvudgäldenären har pantsattegendom som tillhör tredjeman, eller då pantsatt egendom har överlåtits från huvudgäldenären till tredjeman med panträtten i behåll. Han hävdar vidare att det i de flesta fall ärmotiverat att tillämpa borgensregler på tredjemanspant eftersom tredjemanspant och borgenuppvisar så pass stora likheter, även om det måste göras en bedömning i varje enskilt fall.39�ven Ussing anser att borgensregler i stor utsträckning kan tillämpas på tredjemanspant.40En gäldenärspant innebär att gäl

en medborgen.157 I NJA 2016 s 73 besvarades frågan om huruvida en tredjemanspantsäkrad fordranomfattas av ett skuldsaneringsförfarande. Domstolen kom fram till att den aktuella fordraninte skulle omfattas av 7 3 st 2 p skuldsaneringslagen (2006:548)158, som stadgade att pantsäkrade fordringar inte omfattas av skuldsanering. HD ansåg att uttrycket panträtt i regelnenbart skulle anses omfatta pant som ställts av gäldenären, och inte pant som ställts av tredjeman. Den tredjemanspantsäkrade fordran skulle alltså ingå i skuldsaneringen.159 I falletuttalade också domstolen, antydande att frågan kanske inte är helt avgjord, att det finns entydlig skillnad mellan gäldenärspant och tredjemanspant och att [när uttrycket panträttanvänds i lagtext kan det därför inte tas för givet att också panträtt som har upplåtits av entredje man avses. Inte sällan, och kanske oftast, torde uttrycket syfta enbart på gäldenärspant.160. Vidare har HD i både NJA 2000 s 667 och NJA 2017 s 482, som kommerbehandlas närmare i kapitel 5, tillämpat borgensregler på tredjemanspant.�ven om det finns viss oklarhet om HD:s inställning till tredjemanspantens placering irättssystemet anser flera författare att domstolens praxis tyder på att det är panträttsligaprinciper som ska gälla för relationen mellan tredjemanspantsättare och panthavare.161 Dettalar också utgångarna i både NJA 1987 s 80 och NJA 1996 s 560 för. Trots detta ska i detföljande undersökas om panthavarens förpliktelser gentemot pantsättaren förändras närtredjeman är pantsättare.NJA 1981 s 1104, särskilt s 1108. Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 316 f.Se NJA 2000 s 667, NJA 2016 s 73 och NJA 2017 s 482.158 Numera 31 1 st 2 p SksanL.159 NJA 2016 s 73, p 1920.160 NJA 2016 s 73, p 13.161 Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 216, Millqvist, Sakrättens grunder s 196 och Walin ochIngvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304. Jfr

jemanspant och att [när uttrycket panträttanvänds i lagtext kan det därför inte tas för givet att också panträtt som har upplåtits av entredje man avses. Inte sällan, och kanske oftast, torde uttrycket syfta enbart på gäldenärspant.160. Vidare har HD i både NJA 2000 s 667 och NJA 2017 s 482, som kommerbehandlas närmare i kapitel 5, tillämpat borgensregler på tredjemanspant.�ven om det finns viss oklarhet om HD:s inställning till tredjemanspantens placering irättssystemet anser flera författare att domstolens praxis tyder på att det är panträttsligaprinciper som ska gälla för relationen mellan tredjemanspantsättare och panthavare.161 Dettalar också utgångarna i både NJA 1987 s 80 och NJA 1996 s 560 för. Trots detta ska i detföljande undersökas om panthavarens förpliktelser gentemot pantsättaren förändras närtredjeman är pantsättare.NJA 1981 s 1104, särskilt s 1108. Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 316 f.Se NJA 2000 s 667, NJA 2016 s 73 och NJA 2017 s 482.158 Numera 31 1 st 2 p SksanL.159 NJA 2016 s 73, p 1920.160 NJA 2016 s 73, p 13.161 Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 216, Millqvist, Sakrättens grunder s 196 och Walin ochIngvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304. Jfr Walin m fl, Panträtt s 323. Jfr även Lindskog, Betalning s 199,som i not 656 medger att praxis har låtit ett gäldenärspanträttsligt synsätt färga av sig på vad som gällertredjemanspanträttsligt.156157244.3Panthavarens förpliktelser4.3.1Allmänt om panthavarens förpliktelserI detta avsnitt undersöks vilken betydelse det har för panthavarens förpliktelser medanledning av ianspråktagande av pant att tredjeman och inte gäldenären är pantsättare. Fokusligger här dels på skyldigheten att underrätta och samråda med pantsättaren, dels påskyldigheten att möjliggöra lösen av panten. Inom ramen för detta kommer även undersökasom det finns intressen som gör sig

, GR III s 270 ff och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 201 ff.220 Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 67 f.221 Ingvarsson, Subrogation s 319.222 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 202.223 NJA 2000 s 557, s 563, Lennander, Kredit och säkerhet s 69, Smith, GR III s 409 och Walin och Ingvarsson,Borgen och tredjemanspant s 130. Se även 3 FRL.224 NJA 2000 s 557, s 563.225 Se 4 FRL.226 Jfr Lennander, Kredit och säkerhet s 69.227 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 130 f.228 Se Ingvarsson, Subrogation s 319 och 336 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 185 ff,not 21, särskilt på s 188.405.2.2Borgensmäns inbördes regressrättOm flera borgensmän har gått i borgen för samma skuld, och en av dem sedan får betalaborgenären, är huvudregeln att den betalande borgensmannen har regressrätt mot övrigaborgensmän.229 Det föreligger s k ömsesidig regressrätt. Detta bekräftades av HD iNJA 2000 s 667 som en vedertagen rättsgrundsats.230 Förutsättningarna för regressrätt börvara desamma som för borgensmans regressrätt mot huvudgäldenären, med det tillägget attborgensmannens uppoffring måste ha varit större än vad den enligt det interna rättsförhållandet mellan borgensmännen ska ansvara för.231Om det finns flera solidariskt ansvariga borgensmän och en av dem har fått betalaborgenären bör samma gälla som i situationen då det finns flera huvudgäldenärer och en avdem har betalat borgenären.232 I det senare fallet gäller 2 2 st SkbrL. Fördelningen mellanborgensmän sker proportionerligt. Om endast två borgensmän har säkrat samma huvudfordran och en av dem fått betala kan denna borgensman regressa mot den andra med hälftenav huvudfordrans belopp. Om det är fler än två borgensmän och en har fått betala görsfördelningen på motsvarande sätt. Har exempelvis tre borgensmän lämnat proprieborgenoch en av dem krävs på hela skulden

andra tvåborgensmännen på en tredjedel vardera.233Som förklarats i avsnitt 2.1 är vissa borgensåtaganden beloppsbegränsade. �ven då svararborgensmännen solidariskt, dock upp till sina respektive begränsningar.234 Fördelningenmellan borgensmännen efter att en eller flera har betalat borgenären blir dock merkomplicerad än då alla borgensmän svarar obegränsat. �ven här är dock huvudregeln attfördelningen sker proportionellt.235 Anta t ex att två borgensmän lämnat beloppsbegränsadeproprieborgensåtaganden för samma huvudfordran på 100. Borgensman A har begränsat sittborgensåtagande till 80, och Borgensman B har begränsat sitt borgensåtagande till 30.Inbördes ansvarar de dock upp till sina ansvarsbelopp, vilka beräknas efter kvotdelar.Kvotdelarna motsvaras av borgensmännens andelar mot det totala värdet av229 Ingvarsson, Fordringsrätt s 85, Lennander, Kredit och säkerhet s 67 och Walin och Ingvarsson, Borgen ochtredjemanspant s 212 f.230 NJA 2000 s 667, s 678. Se även Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 378.231 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 212.232 Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 381, Ingvarsson, Fordringsrätt s 85,Lennander, Kredit och säkerhet s 67 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 213. JfrNJA 2000 s 667, s 678.233 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 212 f. Se även Ingvarsson, Fordringsrätt s 85.234 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 226. Jfr Ussing, Enkelte kontrakter s 206 f, som härtalar om delvis solidariskt ansvar.235 Ussing, Enkelte kontrakter s 207 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 227. Se ävenNJA 1936 s 1, NJA 1937 s 395, NJA 1945 s 421 och NJA 2017 s 482.41borgensåtagandena. Av de 100 som ska betalas till borgenären ska därför, om intehuvudgäldenären betalar borgenären, A stå för 80/(8030110) x 100 (skuldens belopp) 73, och Borgensman B f�

än svarar obegränsat. �ven här är dock huvudregeln attfördelningen sker proportionellt.235 Anta t ex att två borgensmän lämnat beloppsbegränsadeproprieborgensåtaganden för samma huvudfordran på 100. Borgensman A har begränsat sittborgensåtagande till 80, och Borgensman B har begränsat sitt borgensåtagande till 30.Inbördes ansvarar de dock upp till sina ansvarsbelopp, vilka beräknas efter kvotdelar.Kvotdelarna motsvaras av borgensmännens andelar mot det totala värdet av229 Ingvarsson, Fordringsrätt s 85, Lennander, Kredit och säkerhet s 67 och Walin och Ingvarsson, Borgen ochtredjemanspant s 212 f.230 NJA 2000 s 667, s 678. Se även Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 378.231 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 212.232 Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 381, Ingvarsson, Fordringsrätt s 85,Lennander, Kredit och säkerhet s 67 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 213. JfrNJA 2000 s 667, s 678.233 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 212 f. Se även Ingvarsson, Fordringsrätt s 85.234 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 226. Jfr Ussing, Enkelte kontrakter s 206 f, som härtalar om delvis solidariskt ansvar.235 Ussing, Enkelte kontrakter s 207 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 227. Se ävenNJA 1936 s 1, NJA 1937 s 395, NJA 1945 s 421 och NJA 2017 s 482.41borgensåtagandena. Av de 100 som ska betalas till borgenären ska därför, om intehuvudgäldenären betalar borgenären, A stå för 80/(8030110) x 100 (skuldens belopp) 73, och Borgensman B för 30/(8030110) x 100 27.5.3Tredjemans regressrätt mot huvudgäldenären5.3.1Allmänt om regressrätten mot huvudgäldenärenOm en tredjemanspantsättares pant tas i anspråk av borgenären för huvudgäldenärens skuldhar tredjemannen ett behov av att bli ersatt från huvudgäldenären. Detta förhållande ärmycket likt det då en borgen

moderbolagets aktier i dotterbolaget betungas av denna regressfordran, varföräven moderbolagets tillgångar skulle öka i värde om moderbolaget i stället valde att släppasin fordran på dotterbolaget (huvudgäldenären).245Vidare kan det noteras att om ett bolag inom en koncern är huvudgäldenär till en huvudfordran men det i praktiken är tredjemanspantsättaren som får borgenärens prestation enligthuvudfordran, bör tredjemanspantsättares regressrätt kunna underkännas.246 T ex kan ettbolag ta ett lån, inte för att det enskilda bolaget behöver det, utan för att hela koncernenbehöver kredit.247 Om ett annat koncernbolag har ställt säkerhet för krediten kan det behövaundersökas huruvida det är tredjemanspantsättaren eller det kredittagande bolaget somegentligen är huvudgäldenär och därmed också slutligt ansvarig för skulden till borgenären.248Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 315.Jfr a a s 321. Se även avsnitt 5.3.2.244 Jfr NJA 2000 s 667, särskilt s 678, där syftet med pantsättningarna var att medverka till en finansiering somde båda tredjemännen var intressenter i, vilket inte talade för att regressrätten dem emellan skulle påverkas. Jfrdock Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 191 och 314 f.245 Jfr Henriksson, Pantrealisation s 335, not 30.246 Se om förutsättningarna för borgensmans regressrätt i avsnitt 5.2.1. Jfr även Walin och Ingvarsson, Borgenoch tredjemanspant s 191 om att det kan finnas gemenskap mellan tredjeman och huvudgäldenär som gör attregressrätt bortfaller.247 Jfr Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 118 f. Frågan om vilket eller vilka bolag som får nytta avborgenärens prestation kan ha stor betydelse för frågan om säkerhetslämnandet innebär en värdeöverföringenligt 17 kap ABL, se bl a Andersson, Vinstutdelning s 469 ff och Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:ekap s 47 f.248 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 201.242243

ot andra säkerhetslämnareOvan har konstaterats att tredjemanspantsättare som huvudregel har regressrätt mot huvudgäldenären när panten har tagits i anspråk. Trots det är det nödvändigt att gå vidare ochundersöka hur ansvaret fördelas mellan tredjemanspantsättare och andra som har ställtsäkerhet för samma huvudfordran. I de flesta fall kan nämligen inte huvudgäldenären betalaoch det är därför tredjemanspanten har tagits i anspråk.250 Särskilt eftersom fokus i dennauppsats ligger på just tredjemanspanter ställda inom koncerner är det viktigt att förstå hurtredjemanspantsättares regressrätt mot andra säkerhetslämnare fungerar, då det är vanligt attflera säkerheter ställs för samma huvudfordran inom koncerner.5.4.2Regressrätt mot andra tredjemanspantsättareFörst och främst behandlas situationen då två tredjemän har ställt varsin pant för sammahuvudfordran. Att de två tredjemännen har regressrätt mot varandra har avgjorts iNJA 2000 s 667. I fallet hade två tredjemän, A och B, lämnat varsin pant till en bank för enhuvudgäldenärs skuld till banken. Banken tog senare B:s pant i anspråk och lämnade tillbakaA:s pant. Frågan i målet var om B hade regressrätt mot A. Denna fråga är inte lagregleradoch hade inte heller prövats tidigare.HD:s majoritet inledde med flera viktiga uttalanden, som dock var obiter dictum. Förstbetonade domstolen tredjemanspantsättningens funktionella likheter med beloppsbegränsade borgensåtaganden. Vidare anfördes att det är en vedertagen rättsgrundsats att närtvå personer lämnat varsitt borgensåtagande för samma skuld och en av dem har fått betalaborgenären har den drabbade borgensmannen regressrätt mot den andra borgensmannen.Det främsta skälet för en sådan ordning är att borgenären inte ska kunna välja vem somslutligt behöver bära kostnaden genom valet att kräva en av flera borgensmän. Eftersom249250Jfr avsnitt 2.2.Lennander, Kredit och säker

t. Därför hade inte B regressrätt motA i detta fall.I domskälen klargjorde HD den principiella utgångspunkten att tredjemanspantsättare harinbördes regressrätt, även utan att det avtalats om det.254 Här gäller alltså detsamma somgäller för borgensmän inbördes eftersom samma skäl gör sig gällande i båda fallen. HDfastslog även att när en tredjemanspantsättares pant tas i anspråk subrogerar tredjemannen iborgenärens rätt till andra tredjemanspanter för samma huvudfordran. Detta innebär alltsåatt en betalande tredjemanspantsättare får panträtt som säkerhet för sin regressfordran i enskonad tredjemanspantsättares egendom. Att borgenären lämnar tillbaka panten till denskonade tredjemanspantsättaren innebär dock inte att regressrätten också faller bort. Omden skonade tredjemanspantsättarens tidigare pantsatta egendom inte finns i behåll kan dendrabbade tredjemanspantsättaren i vissa fall regressa med en motsvarande fordran. VilkaNJA 2000 s 667, s 678.A st.253 A st.254 Jfr Lindskog, Betalning s 407.25125245fall som avses här är inte helt klart.255 �tminstone är det klart att en tredjemanspantsättare,vars pant har tagits i anspråk, som huvudregel har regressrätt mot andra tredjemanspantsättare och att denna regressrätt går ut på att tredjemanspantsättaren träder in iborgenärens rätt till andra tredjemanspantsättares pant där detta är möjligt. Det kan docknoteras här att den skonade tredjemanspantsättarens pant i den drabbade tredjemanspantsättarens hand inte längre är en tredjemanspant eftersom det då är fråga om en pant somsäkrar regressfordran mot den skonade tredjemanspantsättaren. Med andra ord blirtredjemanspanten i detta läge en gäldenärspant.2565.4.3Regressrätt mot borgensmänNJA 2017 s 482Det är inte ovanligt att flera olika typer av säkerheter har ställts för samma fordran, t ex kanen tredjeman ha gått i borgen medan en annan har lämnat pant. Ovan har klar

gen på 200 000 kr, dels en pant ifastighetsinteckningar på 300 000 kr. Senare ställde B och C varsitt generellt beloppsbegränsat borgensåtagande på 150 000 kr. A och B krävdes sedan av banken och betaladetotalt 540 945 kr. Senare framställde A regresskrav mot C på ca 150 000 kr. Detta motsvarade150 000/500 000 av 540 945 kr. A menade att tredjemanspanten inte skulle jämställas medett borgensåtagande och därför inte räknas in i den proportionella fördelningen. C å sin sidaWalin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 317.Jfr Walin m fl, Panträtt s 35.257 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 315.258 A a s 317 f.25525646menade att tredjemanspanten skulle beaktas och medgav därför att betala 150 000/800 000av 540 945 kr, alltså ca 100 000 kr.259Frågan i HD var om en beloppsmässigt begränsad proprieborgen och tredjemanspant skabehandlas lika vid fördelning av regressansvar. Inledningsvis bekräftade domstolen medhänvisning till NJA 2000 s 667 att borgensmän respektive tredjemanspantsättare harinbördes regressrätt.260 Vidare konstaterade domstolen med hänvisning till NJA 1987 s 80 atttredjemannens ansvar är primärt gentemot borgenären samt att det föreligger i säkerhetshänseende betydande likheter mellan tredjemanspant och borgen, särskilt proprieborgenmed beloppsbegränsat ansvar.261 HD fortsatte med att, likt i NJA 2000 s 667, betona attprincipen om regressrätt mellan borgensmän respektive tredjemanspantsättare inbördesgrundas på att borgenären inte genom sitt val att kräva någon av dem också ska avgöra vemsom slutligt belastas. Enligt domstolen gjorde sig detta lika starkt gällande då säkerheternautgörs av å ena sidan en beloppsbegränsad proprieborgen och å andra sidan en tredjemanspant. I tillägg till detta anförde även HD att intresset av förutsebarhet och likabehandlingtalar för att dessa säkerheter ska jämställas samt att en sådan lösning bidrar till symme

gande och därför inte räknas in i den proportionella fördelningen. C å sin sidaWalin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 317.Jfr Walin m fl, Panträtt s 35.257 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 315.258 A a s 317 f.25525646menade att tredjemanspanten skulle beaktas och medgav därför att betala 150 000/800 000av 540 945 kr, alltså ca 100 000 kr.259Frågan i HD var om en beloppsmässigt begränsad proprieborgen och tredjemanspant skabehandlas lika vid fördelning av regressansvar. Inledningsvis bekräftade domstolen medhänvisning till NJA 2000 s 667 att borgensmän respektive tredjemanspantsättare harinbördes regressrätt.260 Vidare konstaterade domstolen med hänvisning till NJA 1987 s 80 atttredjemannens ansvar är primärt gentemot borgenären samt att det föreligger i säkerhetshänseende betydande likheter mellan tredjemanspant och borgen, särskilt proprieborgenmed beloppsbegränsat ansvar.261 HD fortsatte med att, likt i NJA 2000 s 667, betona attprincipen om regressrätt mellan borgensmän respektive tredjemanspantsättare inbördesgrundas på att borgenären inte genom sitt val att kräva någon av dem också ska avgöra vemsom slutligt belastas. Enligt domstolen gjorde sig detta lika starkt gällande då säkerheternautgörs av å ena sidan en beloppsbegränsad proprieborgen och å andra sidan en tredjemanspant. I tillägg till detta anförde även HD att intresset av förutsebarhet och likabehandlingtalar för att dessa säkerheter ska jämställas samt att en sådan lösning bidrar till symmetri idet regressrättsliga systemet.262HD drog därför slutsatsen att beloppsbegränsad proprieborgen och tredjemanspant skabehandlas lika, innebärande att det finns ömsesidig regressrätt mellan dem om inte särskildaomständigheter i det enskilda fallet föreligger. Fördelningen ska enligt HD ske enligt deborgensrättsliga principerna, d v s i förhållande till säkerheternas belopp eller värde

ensmän har full regressrätt mot tidigare.286 Här bör dock NJA 2017 s 482 nämnas. Frågan i fallethandlade om tredjemanspantsättares och borgensmäns inbördes regressrätt, inte huruvidaSe bl a Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 379 ff, Ekström, Om borgen s 156 ff,Hasselrot, Några Spörsmål I s 195 ff, Smith, GR III s 404 ff, Ussing, Kaution s 349 ff och Walin och Ingvarsson,Borgen och tredjemanspant s 212 ff och 229 f.279 Hasselrot, Handelsbalken III s 509 och Hasselrot, Några Spörsmål I s 196. Se även Durban och Forssell,Regress mellan tredjemanspantsättare s 380.280 Se vidare Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 317 f.281 Hasselrot, Några spörsmål I s 195 f. Se även Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättares 379. Jfr dock Ekström, Om borgen s 157 f.282 Se 2 1 st SkbrL.283 Genom lag 1936:87.284 Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 379 och 381.285 Jfr dock minoriteten i NJA 2000 s 667, s 679. Se även Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 381 f.286 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 218 ff och 229.27850tidigare och senare tillkommande borgensmän har ömsesidig regressrätt. Emellertid erkändesi fallet en tidigare borgensmans287 regressrätt mot en senare tillkommande borgensman. Dettatalar för att HD menade att denna tidsaspekt inte spelade någon roll och att principen omömsesidig regressrätt ska få genomslag oavsett när borgensåtagandena har lämnats.288 I vissmån tillbakavisar NJA 2017 s 482 därmed inställningen att tidigare borgensmän inte harregressrätt mot senare tillkommande borgensmän. Eftersom frågan om betydelsen avtidpunkten för lämnandet av borgensåtagandena inte var den huvudsakliga frågan i målet gårdet dock inte att dra alltför långtgående slutsatser av detta. Däremot menar jag att utgångenär förenlig med den rättsutveckling som har skett på regressrättens område. Sl

�gon roll och att principen omömsesidig regressrätt ska få genomslag oavsett när borgensåtagandena har lämnats.288 I vissmån tillbakavisar NJA 2017 s 482 därmed inställningen att tidigare borgensmän inte harregressrätt mot senare tillkommande borgensmän. Eftersom frågan om betydelsen avtidpunkten för lämnandet av borgensåtagandena inte var den huvudsakliga frågan i målet gårdet dock inte att dra alltför långtgående slutsatser av detta. Däremot menar jag att utgångenär förenlig med den rättsutveckling som har skett på regressrättens område. Slutsatsen kandärmed dras att tidsaspektens betydelse för regressrätten fortfarande är oklar, men såväl denrättsutveckling som har skett som utgången i NJA 2017 s 482 talar för att huvudregeln omömsesidig regressrätt mellan borgensmän gäller oavsett tidpunkten för åtagandet.289För tredjemanspantsättares del har frågan inte diskuterats i lika stor utsträckning.290Emellertid betonas i såväl NJA 2000 s 667 som NJA 2017 s 482 att tredjemanspanten skalikställas med borgen i regresshänseende.291 Då en tredjemanspant har tagits i anspråk ärdessutom tredjemanspantsättaren i samma situation som en borgensman. Därför är det enligtmin mening rimligt att anta att samma sak gäller då flera tredjemanspantsättare ellertredjemanspantsättare och borgensmän har säkerställt samma fordran vid olika tidpunkter.Eftersom rättsläget för borgensmäns inbördes regressrätt i detta avseende är oklart, gälleräven samma för tredjemanspantsättare.5.5SammanfattningI kapitel 5 har förhållandena efter det att en tredjemanspant har tagits i anspråk behandlats.Först och främst har konstaterats att det faktum att tredjeman är pantsättare får denkonsekvensen att ansvaret inte slutligt har fördelats efter det att panten har tagits i anspråk.Vidare har framhållits att då tredjeman är pantsättare uppstår en trepartskonstellation somär mycket lik den då tredjeman gå

enriksson, Pantrealisation)Kleineman, J, Kreditgivaransvaret professionsansvar under utveckling, JT 1993/94 s 172184 (cit: Kleineman, Kreditgivaransvaret)Millqvist, G, Tredjemanspant och skuldsanering, JT 2016/17 s 168171 (cit: Millqvist,Tredjemanspant och skuldsanering)58Olsen, L, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004 s 105145 (cit: Olsen, Rättsvetenskapligaperspektiv)Unnersjö, A, Makten över regressrätten, SvJT 2017 s 478494 (cit: Unnersjö, Makten överregressrätten)Unnersjö, A, �msesidigt regressansvar mellan tredjemanspantsättare och proprieborgensmän men vad gäller för s.k. medlåntagare, JT 2017/18 s 432443 (cit: Unnersjö,�msesidigt regressansvar)59RättsfallsförteckningSvenska domstolarNJA 1920 s 53NJA 1989 s 269NJA 1923 s 189NJA 1992 s 351NJA 1925 s 80NJA 1993 s 163NJA 1929 s 149NJA 1994 s 95NJA 1936 s 1NJA 1996 s 560NJA 1937 s 395NJA 2000 s 482NJA 1945 s 421NJA 2000 s 557NJA 1962 s 188NJA 2000 s 667NJA 1972 s 439NJA 2016 s 73NJA 1975 s 484NJA 2017 s 482NJA 1980 s 311Svea hovrätts dom den 23 juli 1987 i målNJA 1981 s 1104� 620/87NJA 1987 s 80Danska domstolarU 1994.633/2H60